Medlemmar vi minns

Morrgan Claesson blev 75 år. En tragisk olycka inträffade i september 2019 då Morrgan förolyckades under en växlingsmanöver på Bergslags Lärje. Under nästan hela sitt liv var Morrgan delaktig i Bergslagernas Järnvägssällskap och nästan från start även ordförande. Det var Morrgan som såg till att BJs fick tillgång till Bergslags Lärje. Hans hjärta klappade för järnväg och tåg. Att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper till nästa generation var viktigt för honom. Han fotograferade och filmade mycket vilket han alltid delade med sig av på bland annat youtube. För Morrgan fanns inga hinder utan bara möjligheter, han var drivande i föreningen och nästan alla dagar var han på Lärje. Han hade stora drömmar för vilka resor för allmänheten vi borde genomföra, som han sa "vi ska göra samhällsnytta". Flertalet av dem blev också verklighet. Hela Sverige och även Danmark och Norge fick genom åren på ett eller annat sätt besök av tågen från Bergslags Lärje. Några minnesvärda resor var "Midnight sun specia", Ångtågsresa på Västkustbanan och firandet av B-loket 100 år där fyra ånglok drog två tåg sida vid sida i samband med en unik parallellkörning. Det var viktigt för Morrgan att bevara fordon till eftervärlden, historien om järnvägen och fordonen vid BJ. Men hans hjärta klappade särskilt för Säröbanan vilken han växte upp vid.

När beredskapsångloken skulle skrotas såg Morrgan till att de räddades och några såldes även utomlands. Även när dieselloken skulle ut ur beredskapsskjulen såg Morrgan till att rädda många lok undan skrotning. Han var även med vid bildandet av järnvägsföreningarna Anten Gräfsnäs Järnväg, Arvidsjaurs Järnvägsförening och Malmbanans vänner.

Under 1980 talet såg han till att sprida kunskapen om järnvägen bland landets yngre befolkning genom att resa runt med ”Järnvägsskolan” som genomfördes tillsammans med dåvarande Statens Järnvägar. Alla barn var viktiga för Morrgan och han älskade att busa med dem och leda dem rätt i föreningen.

Järnvägen kom även att spela en viktig roll när Morrgan gifte sig med Anette. Bröllopet ägde rum på ett ånglok och i närvaro av släkt, vänner och åskådare på Göteborg Central!

Vi alla dina vänner i BJs tackar dig för allt du Morrgan gjort för BJs och den stora insats för föreningens och järnvägshistorians bevarande du kommer alltid att finnas i våra minnen.

Vi har planterat en släkting till granen Fredrik på Lärje bangård till minne av Morrgan, då det trädet betydde mycket för honom.

BJs Styrelse

Vår vän Rutger har åkt iväg på den sista resan.

Fredagen den 31 januari 2020 nåddes BJs av beskedet att Rutger Friberg hastigt lämnat oss. Han avled i sitt hem.

Han var under många år BJs förhandlingsansvarig. Han hade stor erfarenhet av förhandlingar från sina år i företagsvärlden där han var med i Volvos ledning. Många gånger har Rutger hjälpt BJs med tuffa och svåra förhandlingar, utan Rutger hade BJs varit väldigt annorlunda idag. Rutger hjälpte även till med reseplanering och valberedningsjobb.

I modelltågsbranschen var Rutger ett känt namn. Han har skrivit flera böcker om elektroniska styrsystem för modelltåg.

Förutom sitt engagemang inom det spårbundna området var Rutger en genuin föreningsmänniska som var engagerad även i andra föreningar utan järnvägsanknytning. Här kan nämnas Oskar II fort där han bland annat var med och renoverade fortets gamla elverk för strömförsörjningen.

Vi kommer sakna Rutger. Våra tankar går till Rutgers famil och anhöriga.

BJs styrelse

Lennart Flodin född 15 februari 1923 och avled 14 april 2020. Lennart, en fantastisk lokförare men även som allti i allo och ompyssling och städning av vagnar inför resor, främst under 80- och 90-talen.

Vi tackar för ditt engagemang!

Vila i frid.

Kenneth Lindgren har gjort sitt.

Kenneth Lindgren, 73 år gammal från Vänersborg avled i sitt hem 12 januari 2018. Kenneth bodde ensam i sin villa sedan hans hustru Berit gick bort för 6 år sedan, Kenneth hittades av dottern Anna framför TV apparaten där han ”somnat in”.

Kenneths andra dotter Sophia var på Lärje när dödsbudet kom, Sophia skulle tillsammans med Kenneths barnbarn Lisa, Henric och Edwin tjänstgöra på ett BJs tåg med ”Goa Gubbar” till och från en ishockeymatch mellan Frölunda Indians och Brynäs i Gävle. Sophia och Lisa åkte genast hem men Edwin och Henric blev kvar på tåget för att utföra sina arbetsuppgifter, detta gillades säkert mycket av Kenneth.

Kenneths familj var mycket för tåg i olika former, Kenneth har alltid haft en modelljärnväg.

Kenneths och familjens första resa med BJs gick i början på 80-talet till Håverud med lok BJ 74 och Lennart Flodin som lokförare. I många år städade och grejade Kenneth tillsammans med Lennart Flodin BJs vagnflotta. En annan insats var att han tillsammans med Karl Inge Larsson invändigt renoverade vagn BJ 12 i Öxnered. Kenneth har filmat många av de expeditioner med uttag av ånglok från sina beredskapsskjul som utförts liksom han i många år hade en viktig funktion i teatertågen till Säffle. En verksamhet som Sophia och Lisa delvis tagit över.

Sophia med make Kenth och deras barn Henric och Lisa deltar i BJs verksamhet i olika roller från ånglokstjänst - försäljning - servering och utskick, liksom Anna och hennes son Edwin och då i restarationsverksamheten, Edwin gillar att stå bakom spisen vilket han gör med bravur. Edwin är ibland också konduktör på våra tåg.

Många av Kenneths filmer kan man se YOUTUBE, kolla BJs hemsida, www.BJs-club.se för länkar.

Kenneth med familj var också aktiva i AGJ verksamhet och både Sophia med make Kenth och deras barn Henric och Lisa syns i AGJ verksamhet. Annas son Edwin är också en aktiv AGJ:are.

Vi tackar Kenneth för allt gott han medverkat till i både vid järnvägen och livet i övrigt och den fina familj han är en av grundstenarna till.

Kenneth må du nu vila i frid.

Morrgan för kamraterna i BJs.

Per-Inge Samuelsson dog efter kortare tids sjukdom, cancer, 21 februari 2018, Per-Inge blev 69 år gammal.

Per-Inge sörjs av hustru AnnBritt och hans barn i Falköping, varifrån Per-Inge kom. Per-Inge var aktiv in i det sista, han och Rutger Friberg höll på med ett projekt att projektera en fordonshall på Lärje, och sista kontakten var för några dagar sedan. Per-Inge som var bördig från Falköping började sitt arbetsliv vid järnvägen vid SJs banavdelning på elsidan i Falköping. Där jobbade han ofta på omformaren som omvandlade vattenfalls 50 periodiga ström till 16 periodig tågström. Omformarna kördes förr helt mauellt och var bemannade dygnet runt. Omformarna moderniserades och blev fjärrmanövrerade och Per-Inge flyttade till Göteborg och SJ banavdelningens elsida, så såmingom blev det Banverket och han avslutade yrkeslivet vid Infranord. Per-Inge blev specialist på växelvärme vilket han skötte om på de många växlarna i Göteborg. Per-Inge var också förare på liftmotorvagn.

Redan innan Per-Inge pensionerades kom han in i gemenskapen vid BJs där han ofta var tågbefälhavare på resorna, speciellt på teaterresorna till Säffle. Per-Inge skötte om BJs spåranläggning på Lärje, han var BJs bangårdschef. Per-Inge pysslade ofta om våra vagnar inför BJs resor - mellan resorna och efter resorna. Per-Inge var också med i BJs styrelse i många år, liksom han hade många goda kontakter på spår och elsidan vilket var mycket bra för BJs.

Att Per-Inge nu inte längre finns är en mycket stor förlust för sällskapet, vi tackar för allt gott han har utfört under alla år han varit en viktig del av BJs.

Tack, vila nu i frid.

Morrgan för BJs

Under natten mot 19 februari 2017 dog Olle Malmberg han drabbades i tisdags av ytterligare en stroke påspädd med lunginflammation. Olle var, gamle Olle, när BJs:are sist träffade honom förra söndagen i huset i Backamo. Olle blev 77 år gammal, och har hela sitt liv varit järnvägen trogen, bortåt 60 år, han började i sin ungdom på SJs huvudverkstad på Fjällbo, där jobbade han bland annat på riven, smedjan, buffertverkstaden. Olle uppfann en förbättring på buffertar, en grej man kan se fortfarande idag när man tittar på en bufferthylsa. Olle avancerade till verkmästare och blev chef för verkstaden i Uddevalla och Mellerud. När denna lades ner blev han chef för motorvagnshallen i Göteborg fram till pensionen.

Efter pensionen var Olle aktiv i BJs som bland annat besiktningsansvarig till sitt sista andetag, sista konsultationen i ämnet gjordes på telefon fredagen innan han dog. Olle var ofta med på BJs resor där han även deltog i restaurang verksamheten liksom han sålde biljetter på våra tåg, han var ett tag BJs ”internkontrollant”. Olle efterlämnade 2 st söner.

Olle tack för allt gott du gjort för ”järnvägen” vila nu i frid.

Morrgan och alla andra BJs:are.

Vår vän och medlem ”Stora Borås” har avlidit.

Lokförare Thomas Börjesson känd som "Stora Borås" avled i sitt hem, norr om Fristad, natten till 5:e augusti, han blev 64 år.

Thomas var utbildad bilreparatör med SAAB som specialitet, tröttnade i slutet på 70-talet att stå och hänga i trånga "motorrum" dagarna i ända. På en motorcykeltur till Norge träffade han på ett svenskt tåg, draget av svenska ånglok. Han lastade på motorcykeln, en Motogussi, på tåget och sedan dess har han varit spåren trogna. Tåget han mötte ägdes av Bergslagernas Järnvägssällskap, BJs i Göteborg och loken var stationerade på Sävenäs lokstation. Där var han sedan aktiv med ånglokens underhåll. I början på 80-talet blev Thomas anställd hos SJ i Borås och fick sin lokförarutbildning i Mjölby.　　

Då det i BJs fanns många med namnet Thomas, fick han snabbt smeknamnet "Stora Borås". Ett passande namn då han fysiskt var en stor person och även till sinnet. Thomas kunde snabbt bli mycket arg om något　 krånglade, men det gick snabbt över och han fixade till problemet.

Thomas var fascinerad av motorer, speciellt gamla sådana. Det han inte visste om dessa, var inte värt att veta. I Thomas samling av fordon finns terrängbilar, en gengaslastbil, flertal äldre personbilar. Alla i bra skick då han själv underhöll fordonen i sin verkstad. Det finns även stationära motorer i samlingen.

Thomas var under sin lokförarkarriär Borås lokstation trogen. Hos SJ körde han "ogräståget" i många år med TC-lok i både Sverige och Norge. Han framförde mycket motorvagn av Y6 generationen på Västra Centralbanan, Falköping till Landeryd, och på Borås-Ulricehamns Järnväg. Likaså X16 motorvagn mellan Herrljunga – Borås – Varberg, omväxlande med elektriska Du, Da och Hg lok på de andra banorna. Thomas behärskade naturligtvis även de moderna SJ fordonen såsom Rc lok och X10 motorvagnar. Parallellt spakade han hela tiden normalspåriga ånglok på det allmänna järnvägsnätet, senare år även elektriska veteran lok.

De lok Thomas utbildades på 80 talet, blev på 90 talet och framåt veteran lok, BJs köpte på sig sådana. Thomas som var en mycket duktig pedagog, fastän han aldrig blev körlärare vid SJ, blev BJs:s huvudlärare på de äldre loken. Till glädje för yngre kollegor som ville lära sig att hantera dessa. Äldre lok såsom Du, Hg, Ra, Da och senast Ma är lok man kör utan "cruise-kontroll" som de moderna loken har. Lokföraren sitter och håller ner dödmansgreppet och kopplar upp och ner med en spak eller ratt. Thomas framställde eget utbildningsmateriel om lokens funktioner och var alla apparater sitter och hur de fungerar, han lärde ut vad man bör veta som lokförare om respektive lok typ.　

En fin "avslutning" på lokförargärningen fick Thomas i våras då han under kungaparets "Eriksgata" i Halland med säker hand på regulatorn körde ett kungatåg med sitt "älsklingslok" ångloket E2 1333 mellan Landeryd och Torup.

Thomas tyckte om att dela med sig av sina kunskaper och att lära andra hur saker och ting fungerade.

Hela veteran tåg branschen har med hans alldeles förtidiga "avgång" gjort en stor förlust, han ville att andra skulle lära sig och föra kunskapsarvet vidare.

Thomas begravs i Fristads kyrka torsdag 22 augusti, BJs kommer att köra ett extratåg från Göteborg till Fristad denna dag för att hedra och ta farväl av "Stora Borås".

Morrgan, ordförande

Lokinspektor Bertil Svensson avled hastigt i lördagskväll, 29 november 2008.

Bertil föddes år 1924 och växte upp i Sunne och var son till lokförare Ernst Gustav Svenson. Det dröjde inte länge förrän hans ”lekplats” var lokstallet och redan vid 6 – 7 års ålder kunde han hantera en injektor på ett ånglok. Efter realexamen 1942 började han vid KFJ, Kil Frykdalens Järnväg, i Sunne längst ner på rangskalan som extra vagn och stallkarl. Redan efter 3 dagars tjänst i lokstallet fick han sin första egna eldartur på växelloket i Sunne, då det var brist på personal. Svenson pôjk kan redan jobbet så det behövdes ingen utbildning. Och Svenson pôjk kan även säkerhetsordningen så det hoppar vi över. Bertil gjorde sitt första förhör i säkerhetsordningen när han började i Göteborg 1946.

1945 – 1946 gjorde Bertil lumpen på Jägarskolan i Kiruna. När Bertil kom tillbaka till Sunne våren 1946 hade trafiken minskat så det fanns inget jobb kvar, men BJ, Bergslagernas Järnväg, i Göteborg behövde lokpersonal. Det var bara att flytta Göteborg och lokstationen på Holmen.. År 1949 fick Bertil sin formella lokförarutbildning, år 1950 befordrades Bertil till ordinarie lokeldare och lokbiträde och examinerades slutligen år 1953 som lokförare.

Bertils karriär vid banan avslutades sedan som lokinspektör i 20 år vid SJ.

Bertil pensionerades 1987 efter exakt på dagen 45 års tjänst vid järnvägen. Bertil var också känd som ”greven” då han i yngre dagar följde den gamla traditionen att vara prydligt klädd med bland annat celluloidkrage, slips och lokförarrock i loktjänsten.

Bertils hustru Siv födde honom två söner som också blev lokförare, Anders och Martin. Bertils söner är gifta, en med en lokförare och den andre med en tågmästare. Då Bertil var känd som greven blev sönerna ibland kallade för baronen och lillbaronen.

I mitten av 60-talet blev Bertil involverad i smalspåret på Västgötabanan genom engagemang i AGJs föregångare Föreningen St. Lundbys Järnvägsmuseum. Bertil fick lite obehag i tjänsten vid SJ för att han medverkade till att lok VGJ nr 31 kunde rustas upp inomhus i Odinsstallet inför avskedsresorna på VGJ, Västergötland Göteborgs Järnväg.

Han var sedan mångårig medlem i AGJs, Anten Gräfsnäs Järnväg, styrelse liksom han under många år var AGJs trafikchef.

Många har haft Bertil som instruktör och examinator i ångloksföreri vid AGJ, bland annat examinerades undertecknad år

1971 av Bertil. Jag undertecknad kommer ihåg att jag vid min uppkörning vid AGJ, att Bertil stod med klockan i hand och tog tiden mellan kilometerpålarna. Med lok ROJ 5, Ruda Oskarshamn Järnväg, var det lätt att köra för fort men det gjorde jag inte och blev därmed godkänd som ångloksförare vid AGJ.

År 1972 bildades BJs, Bergslagernas Järnvägssällskap, och BJ lok Y3 74 köptes in för att rustas upp, efter ett år var loket körbart. Bertil var BJs förste lokförare som körde 74.an i upprustat skick. 74av var ett lok Bertil jobbat på i växlingen vid godsmagasinen på Göteborg Norra. Bertil körde 74:an från Siporexfabriken i HisingsBacka där upprustningen gjordes till lokets nya uppställningsplats, ett stickspår på Göteborg Västra, Göteborgs nuvarande containerterminal.

Bertil var en av BJs första generation lokförare andra lokförare var bland annat: Nils Erik Axelsson, Axel Lundberg, Gunnar Tösse

Berggren, Erik Lundgren, Sigge Nilsson, Bengt Sundberg, Stanley Alkroth och Lennart Flodin.

Bertil har tjänstgjort på de BJs lok hade i drift på 70 - 80 talet: 74an, 111an, 112an, SJ 909 och SJ 1138.

Bertil hade turen att få precis rätt jobb, loktjänst som han tyckte om och Bertil har under alla år delat med sig av sina kunskaper till många andra yngre lokmän och järnvägare.

Bertil har inte levt spårlöst utan lämnat många fina spår efter sig, han må nu vila i frid.

Morrgan

Till minne av Siv Svensson.

Lördagen 3 augusti 2013 avled Siv Svensson efter en kortare sjukhusvistelse. Siv var 83 år gammal vid sin bortgång, hon efterlämnar tillsammans med sin framlidne make lokinspektor Bertil Svenson två söner, Anders och Martin som följt faderns spår.

Hela familjen har alltid haft stort intresse av järnväg och Siv har alltid stöttat detta intresse och har själv deltagit, när möjlighet funnits i ideellt arbete med veterantåg. Sivs plats har oftast varit försäljning i kiosk både rullande och fast sådan, där hon varit drivande att sälja godis, dricka, glass och souvenirer, en verksamhet som är viktig och ger ett bra nettotillskott i veterantågsverksamheten.

Siv brukade berätta om när hon träffat Bertil, hon jobbade då som expedit hos Ytterdahls Järnaffär i Gamlestan, hon sprang ut på torget och vinkade till Bertil varje gång han passerade med något lok på Slakthusbron på Bergslagsbanan.

När Stora Lundby Järnvägsmuseum, föregångaren till AGJ bildades hade Siv två små pojkar Anders & Martin att ta hand om men maken Bertil blev en viktig kugge i skapandet av denna verksamhet. När pojkarna blivit så stora att de kunde vara med i verksamheten som tonåringar kom Siv med på ”köpet”. En av Sivs uppdrag var att från slutet av 70-talet och ett antal år framåt vara föreståndare för BJs rullande kioskverksamhet, en uppgift hon sedan fortsatte med den fasta kiosken i Anten under många år.

Vi tackar Siv för det hon tillsammans med sin make Bertil lämnat efter sig, och må hon nu få vila i frid.

Morrgan, ordförande

PeNoll var av gammal järnvägssläkt, hans farfar var den lokförare som körde F1200 vid Getå olyckan. Som många vid järnvägenföljde han sin mor som jobbade på Pressbyrån, innan han vid 10 års ålder hamnade i Göteborg bodde han i Bollnäs, Luleå, Stockholm och Ronneby. Efter fullgången skola i Göteborg tog PeNoll anställning vid Televerket Radio som montör och reparatör av radioanläggningar på fartyg, ett jobb han hade till sin pension.

PeNoll hade ett stort tågintresse och var medlem i ett flertal järnvägsföreningar, aktiv har PeNoll varit i bland annat GMJS, AGJ, BJs och Radiomuseet. PeNolls specialitet inom intresset var banan och dess gula maskiner och fordon. PeNoll var också en stor vän av Sjöräddningssällskapet.

Vila i frid.

Morrgan Claesson och Lennart Tvingby

Den 18 augusti avled vår mångåriga medlem Jonny Hedberg.

In memorian, Jonny Hedberg.

Barndomens jord, där Jonny tog sina första steg, finns i Malung Dalarna. I unga år tog sig Jonny ut på sjön, seglade på världens sju hav, i rederi såsom Ghorton, Nordstjernan samt Trelleborgs Ångfartyg AB. En ärevördig gedigen utbildning på Ånga på Svenska Amerika Linjens S/S Marieholm. Fartyget finns vid "Läppstifet", så hon övervakar det hela. Lumpen gjorde han på isbrytaren Ymer med stationering i Härnösand. Jonny mötte sin hustru 1964 på Frälsnings-arméns Ungkarlshotell i Göteborg! Det har berättats att Herr & Fru Hedberg bilade runt i Europa med Chevrolet Corvair, "Ljuva sextiotal"! Nästa STORA intresse var Biografmaskiner. Detta började med att grannen Hilding körde bio på gamla Capitol i Landala. Härav Jonny´s STORA bio och film-intresse. FolketsHus i Backa och Hammar-kullen är en annan nisch, som Jonny bidrog med volontärinsatser. Familjen flyttade runt Sverige under ett antalexpansiva år 1970-1982. Där Jonny har tjänstgjort som erfaren maskinist inom kraft och värmeindustrin, såsom Västerås Ångkraftverk, Skenäs institution, Fors bruk i Dalarna samt Eksjö Kraft & Värmeverk. Karriären fortsatte med lokförarutbildning i Mjölby 1981-82, därefter lokförare vid SJ/GreenCargo, med placering på Sävenäs fram till en välförtjänt pensionering 2006. Inom Lokmannaförbundet, ST-lok ock sedemera Spårtrafik inom GreenCargo var Jonny en God och pålitlig facklig förtroendeman. Jonny tog De besvärliga och svåra uppdragen. Jonny har lagt ner en STOR volontär INSATS för Bergslagernas Jernvägssällskap från sent åttiotal till dags dato. Därutöver har många föreningar fått ta del av Jonnys tjänster. Ett urval av Dessa: AJF, SKÅJ, OkBv samt icke att förglömma Nordisk Jernbane klubb NoJK i Gedser. Vid deras resor genom Sverige, var Jonny lots med bistånd av Olle Malmberg. Jonny hade ett STORT samlarintresse, gärna tågmodeller i originalförpackning. Vidare gamla fungerande biografmaskiner samt en STOR samling video VHS. På senare år tog Jonny sig an nya tiden i form av datorer, med åtföljande filmteknik DVD tiden var inne.

Tack Jonny för Ditt Goda humör, som har glatt mången av oss!

För att citera Jonny: " Nu tar vi en godbit med en kopp kaffe,så löserdet sig ... "

Mvh Leena/5011 Johansson

Elisabeth Schramm bördig från landsbygden utanför Piteå var maka till Thomas Schramm, de hade två döttrar och alla var med på BJs tåget från starten fram till Elisabeths tragiska bortgång i cancer i mitten på 80-talet. Både Elisabeth och Thomas jobbade i BJs restaurangvagn, Thomas som förste kaffekokare och Elisabeth som servitris. Elisabeth var känd för sitt glada humör.

//Morrgan

Den 18 augusti avled också vår mångåriga medlem Clas Postgård.

Clas Postgård härstammade från de sydligaste norska postbönderna i Tingstads by som förmedlade posten från Norge till Danmark längs Danska vägen i Göteborg. Han bodde hela sitt liv på Postgården som ligger strax norr om Tingstadstunneln, stor del av gården löstes

in när detta tunnelbygge gjordes. Innan Clas pensionerades jobbade han på Lillhagens sjukhus som transportchef.

På senare år engagerade sig Clas politiskt för att utveckla järnvägen speciellt Bohusbanan och hamnbanan, vilket det nu satsas på. Även den nya älvförbindelsen hade han synpunkter på.

I mitten av 60-talet när Stora Lundby järnväg startade upp kom han in i veterantågsbranchen och jobbade mest med på bansidan. På 80-talet kom han över till normalspåret och var med i BJs:s verksamhet även där med mark, ban och byggnader.

Vid lokhämtningsexpeditioner var Clas ofta med och byggde klätterväxlar och demonterade lokhus.

Clas jobbade lika gärna ensam med projekt som att jobba tillsammans i lag.

När det gällde att lägga väg och bygga murar var Clas mycket duktig, detsamma gällde läggande av dräneringar med natur- eller rivningsmaterial.

I många år skötte Clas om BJs:s grusväg som gick från Slakthusgatan norrut och som hade dålig dränering och krävde sin skötsel så att det inte blev för djupa hålor.

Clas Postgård gjorde ofta jobb som inte syntes, men som var viktiga för att det skulle fungera.

Morrgan

Elsa Axelsson änka efter lokförare Nils-Erik Axelsson avled 9 januari 2014. Elsa blev 82 år, Elsa var bördig från Dingle i Bohuslän och var utbildad skollärarinna och började sin lärarkarriär på landsbygden i Tidaholms trakten. Det var där Nils Erik friande till henne innan hon flyttade till Göteborg. Elsa slutade sin lärarkarriär med pension som rektor. Elsa delade och stötte Nils Erik i hans hobby ”tåg”, och deltog ibland i olika aktiviteter. Elsa delade med Nils Erik ett stort intresse, att resa över hela världen och då speciellt med tåg. När Fredrik den förste, granen mellan Prässebo och Upphärad blev ”misshandlad” av en buskröjare och alla trodde att Fredrik var död tog Nils Erik med sig Elsa på en expedition man gick med bår genom skogen till platsen och planterade en ny Fredrik, Fredrik den andre, en 50 års gram Nils Erik fått.

Fredrik den förste tog sig och bägge Fredrikarna växte sedan sida vid sida i många år och vilket de fortfarande gör. I samband med dubbelspårbygget på BJ Göteborg - Trollhättan fick banan en ny sträckning och en ättling till Fredrik den förste ”Fredriksson” planterades och invigdes vid Varpemossen. Vid denna invigning hade Elsa en stor roll med tal och ”avtäckning.”

Tack Elsa för ditt ”strå” till stacken.

Morrgan

Lokomotivförare Nils Eric Axelsson.

Nisse Axelsson som han kallades i dagligt tal föddes 4e oktober 1925 i Ronneby. Tidigt visste han vad han skulle bli, vilken bana han skulle välja. Redan som barn byggde han lok och vagnar som han körde med i trädgården. Som 17 åring började han jobba på stationen i Ronneby, vid Blekinge Kustbanor år 1942. Efter ett år hade han avancerat och blev eldare på kapspåret, banan hade 1067 mm spårvidd liksom järnvägen i sydafrika.

År 1945 ville han jobba med större lok och sökte sig till BJ, Bergslagernas Järnvägar där han anställdes som eldare i Åmål. Han fick därför det mesta elda N3-lok i godstågen mellan Åmål och Årjäng. I januari 1946 fick han kommendering till växlingstjänst på BJ i Göteborg, det var bara att gilla läget och flytta. I växlingen Gb – Lärje – Sävenäs var det mest lok av typerna Y3 och Åt som Nisse eldade. Var det en bra förare, delade man ofta på turerna så han fick lite körpraktik.

Om konsten att välta en vattenhäst

Chefen för BJ:s lokstation i Göteborg var maskiningenjören Emil Santén. Om honom talar man än idag med respekt och vördnad. Han är legendarisk även som chalmerist och det är efter honom som namnet ”Emil” på den manlige chalmeristen kommer.

Nils Erik hade Emil som chef och han talar andäktigt om denne man. En dag när Nils Erik skulle ta vatten på sitt lok var det lång kö bakom till vattenhästen. Och eftersom det tog lång tid mellan avstängning tills det slutade rinna, passade han på att ta ett varv runt loket med smörjsprutan innan det var dags att vrida vattenkastaren åt sidan. Det här var alldeles intill ”röda huset” vid lokstation och väl synligt från alla håll. Det var bara att Nils Erik naturligtvis glömde att vrida bort vattenkastaren, och på ett ögonblick gick den sönder när loket körde iväg och på marken låg den i tre delar. Inne i röda huset fanns Santén och dit fick ju en gråtfärdig Nils Erik bege sig med mössan i hand och bekänna ”sina synder”. Santén gav Nils Erik en ”ordentlig lugg”, tyckte sen att det var en ärlig man som vågade stå för sitt misstag och sen var det bra med den saken, det fanns flera vattenkastare i ett närbeläget förråd. Ut från expeditionen gick en lycklig yngling med en aning kortare hårlugg!

Lokalgodståget till Alvhem var också eldarturer Nisse fick då och då, dessa drogs oftast av något reservlok av typ H3s eller B3 som ständigt var i drift på lokstationen på Hultmans Holme för att kunna ryka ut vid strömavbrott i kontaktledningen.

År 1948 förstatligades BJ och blev en del av SJ.

År 1954 fick Nisse formell lokförarutbildning och fick titeln lokbiträde, en tjänst han gillade även när han blev examinerad lokförare 1965. Nisse sökte biträdesturer så länge det gick och hade sådana ända till dess biträdestjänsterna avskaffades år 1977.

År 1961 gifte han sig med Elsa från Dingle. Hon tjänstgjorde som småskollärare i Baltak utanför Tidaholm när de träffades. Nisse gick i pension 1985 efter 43 år i järnvägens tjänst men fortsatte sitt engagemang vid banan hos både AGJ och BJs i många år. När Stora Lundby Järnvägsmuseum startade sin verksamhet i mitten på 60-talet var Nisse med på loken, 3an, 6an och 31an. När Stora Lundby blev AGJ, tjänstgjorde han mest som konduktör, speciellt på skolresetågen. Han gillade kontakten med människor. När BJs började att köra 1972 återsåg Nisse 74an, ett lok han ofta jobbat på i växlingen på Göteborg Norra. Några år senare tjänstgjorde han på både 111an och 112an, Bergslagsbanans paradlok som numera finns bevarade hos Bergslagernas Järnvägssällskap. Nisse körde dessa lok bland annat vid BJ 100 år 1979 och SJ 125 år 1981.

I mitten av 80-talet mejades granen ”Fredrik” ner av ett buskröjningsaggregat. ”Fredrik” är den speciella minnesgranen mellan Prässebo och Upphärad som lokförarna i alla tider hälsat på för att ge dem lycka på färden. Fredrik hade blivit halshuggen, Nisse och Elsa skaffade en ny dvärggran och promenerade genom skogen till banan där resterna av Fredrik fanns och planterade Fredrik II. Fredrik I som var seglivad sköt upp en ny stam så nu finns det 2 st Fredrik utmed BJ att hälsa på för dagens lokförare. När dubbelspåret på BJ blir färdigt nästa år,

får man hoppas att en reinkarnation av Fredrik uppstår och att han får en bra plats efter den nya banan, så att traditionen kan fortsätta.

Nisse filmade och fotograferade mycket tåg och har efterlämnat sig många smalfilmer och album. De flesta filmerna finns hos Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, Nisss tågalalbum finns hos både AGJ och BJs. Nisse var också med på många av Svenska Järnvägsklubbens resor både inom landet som ute i Europa. Nisse Axelsson avled efter en kortare sjukhusvistelse, på påskdagen 24 april, 2011. Nils Eric var nöjd med sitt liv, han hade fått uppleva allt han hade tänkt sig. Nisse var en positiv människa, ställde upp när han kunde och delade gärna med sig, honom glömmer man inte, han har lämnat många spår efter sig.

Morrgan Claesson

Ordförande Bergslagernas Järnvägsällskap

RogeR Bratt, lämnade oss i juni 2020 en mångårig medlem som skötte föreningens medlemsregister mm och vid resorna stämplade alla frimärken med en specialgjord stämpel för evenemanget.

Vår vän och medlem Göran Löfwander har avlidit.

Göran Löfwander avled 14 maj 2014, 74 år gammal. Göran var revisor i BJs sedan mitten på 80-talet och som nu oväntat avlidit.

Göran blev medlem i BJs redan på 70-talet, han var då kamrer på Kanolds chokladfabrik bakom Liseberg. BJs hade precis öppnat sin godis och vykortskiosk i en Co13 vagn. Göran erbjöd BJs mycket förmånliga priser på godis som vi sedan sålde med god avans. Då Göran var bra på pengar blev han tidigt revisor i BJs först ihop med Björn Sjöström och efter detta tillsammans med Thomas Schramm. Göran har alltid haft ett stort intresse av BJs verksamhet och under årens lopp varit med på cirka hälften av styrelsemötena, man får då en god inblick i verksamheten vilket underlättar revisionsarbetet.

Göran har då och då medverkat i BJs praktiska arbete och då ofta tillsammans med sin hustru Elisabeth. Bilden ovan är tagen när BJs rev lokhuset i Bastuträsk.

Vi tackar Göran för den insats han gjort för BJs och må han vila i frid.

Morrgan

Hans Åke Hansson var bördig från Vindeln i Västerbotten, har var i många år hovmästare hos Trafikrestauranger med Göteborg som bas. Då han bodde nära Göteborg C var han en mycket anlitad reserv om TR skulle sakna personal på en tur, Hans Åke ställde alltid upp om han kunde.

Han kom i kontakt med BJs i samband med Varberg Borås Järnvägs 100 års jubileum 1980. Han var efter detta BJs restaurangvagn trogen fram till sin död 1997. I BJs restaurangvagn var han hovmästare och salladsfixaren. Hans Åke var en mycket snäll person.

//Morrgan

Stanley Alkroth född 1931.

BJs första generation lokförare var bland annat: Bertil Svenson, Nils Erik Axelsson, Axel Lundberg, Gunnar Tösse Berggren, Erik Lundgren, Sigge Nilsson, Bengt Sundberg, Stanley Alkroth och Lennart Flodin.

Tågsätt 426 var inblandad i Ängebacken olyckan 1977 på UVHJ, krock med Du2 multipell, tågklarerartabbe

var orsaken. Förare av 426 var Sigge Nilsson en av BJs aktiva medlemmar, han förolyckades

liksom Curt Fogde som var lokföraraspirant på det andra tåget, han också BJs aktiv, föraren

på Du-tåget Stanley Alkroth, också han aktiv BJs:are, klarade sig genom att rusa in i maskinrummet.

/Morrgan

Fredagen den 8 juli 1977 kolliderade två tåg på UVHJ mellan Uddevalla och Ängebacken. Från Öxnered hade godståg nr 6318 med lok Du 342 avsänts och från Uddevalla persontåg nr 1661 med X8 254. Båda tågen fördes av medlemmar i Bergslagernas Järnvägssällskap, vilka bägge förolyckades.

Godståget fördes av Curt Fogde, 26 år gammal och från Göteborg. Han genomgick förarutbildning. Med på loket fanns också handledare som undkom med skador. Curt började sin bana vid SJ 1 augusti 1975 som biträde och var bland de första i Göteborg som externt rekryterats till loktjänst på många år. I Bergslagernas Jernvägssällskap var han en av dem, som skulle ta över ångloken när alla våra gamla ångloksförare så småningom pensionerats. Han har vid de flesta resor och körningar medverkat på loket för att få mesta möjliga träning och för att ta del av vad de äldre kollegona har haft att lära ut.

Curt Fogde efterlämnar hustru och dotter.

Vi känner en mycket stor saknad efter våra lokförare med alla de trevliga minnen och upplevelser vi har tillsammans med dem. De kommer aldrig att försvinna.

Morrgan Claesson

Fredagen den 8 juli 1977 kolliderade två tåg på UVHJ mellan Uddevalla och Ängebacken. Från Öxnered hade godståg nr 6318 med lok Du 342 avsänts och från Uddevalla persontåg nr 1661 med X8 254. Båda tågen fördes av medlemmar i Bergslagernas Järnvägssällskap, vilka bägge förolyckades.

Godståget fördes av Curt Fogde, 26 år gammal och från Göteborg. Han genomgick förarutbildning. Med på loket fanns också handledare som undkom med skador.

Persontåget fördes av Sigge Nilsson, 56 år gammal och från Uddevalla. Han började sin bana vid UVHJ, Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg, 1 februari 1938 på järrnvägens verkstad i Vänersborg. Där var han till år 1944, under vilken tid han var med och eldade och reparerade järnvägens ånglok. 1944, då anställd av SJ, överfördes han till Borås, där han 16 mars 1948 blev godkänd att framföra ånglok, vilket han gjorde mellan Borås-Jönköping-Varberg-Alvesta-Herrljunga.

1951 blev Sigge förflyttad till Eslöv, där han fick växla med en Ub på bangården i tre år. 1954 kom han till Mellerud för att köra ånglok på DVVJ till 1959. Han förflyttades sedan till Uddevalla, där han var sysselsatt med körningar på Bohusbanan, Lysekilsbanan, UVHJ, BJ mm intill dess olyckan inträffade.

Inom BJs var Sigge lokförare numer 1. Han har varit med i föreningen sedan den startades, och med mycket stor entusiasm deltog han i de flesta arrangemang. När han kom till 74:an gick han alltid en runda och knackade och kände på lokets dagsform. Vid flera tillfällen upptäckte han brister som vi sedan lätt rättade till. Han hade känsla för ånglok. Han levde med loket. Vem minns inte när han eldade 74:an uppför Hjortrydsbacken i våras, 4 km i 18 promille, med start från Gånghester med kurva och stigning direkt, med 250 ton i kroken och det med en manometer som stod och ryckte vid 10 atö och sedan ingen rusånga vid backens slut! Det måste man kalla yrkesskicklighet och känsla för arbetet.

Vi känner en mycket stor saknad efter våra lokförare med alla de trevliga minnen och upplevelser vi har tillsammans med dem. De kommer aldrig att försvinna.

Morrgan Claesson