artikel 45

Kievfurste på vikingatida bildsten från Skåne


Inledning

SövestadstenenBildsten i Krageholms slottspark i sydöstra Skåne.

På Krageholms marker står en bildsten föreställande en man med en svårförståelig utstyrsel. På huvudet bär han en rund hatt med en knopp. I handen håller han ett kors. Vem är han och i vilken egenskap bär han på korset? Är det en kyrkans man – en präst som leder ett processionståg? Eller är det kanske till och med en biskop? Med en strut på huvudet och en stjärna i handen skulle han kanske ha kunnat passera som en vikingatida stjärngosse. Om det inte var för den bistra minen förstås. Och ett närmare skärskådande avslöjar att detta inte är en avbildning av någon präst. Detta är bilden av en ulv – en ulv i fårakläder.

Bakgrund

En bild säger mer än tusen ord, brukar man säga, men denna bild har inte kunnat kommunicera med dem som har betraktat den på många hundra år. Och sannolikt hade den fortsatt att tiga om inte de skånska runstenarna hade börjat ses i ett nytt ljus. Den som riktade lampan är Sven Rosborn – en man med brett kunnande och många år bakom sig inom den arkeologiska och museala världen. För att förstå vår bildsten måste vi först redogöra för Rosborns syn på runstenarna och dess bildvärld.


Djur, skepp och krigare

Inom några få områden, i stort sett södra Skåne, nordöstra Jylland, Östergötland och Västergötland, finns det resta stenar med bilder, med eller utan runor, vars bildelement förenar områdena. Dessa bildelement är: "Det stora djuret" (en framställning av ett större fyrfota djur), en mask-bild, skepp med ramm, krigare med fotsid klädnad och vapen (yxa eller spjut och sköld). Till detta kan läggas det kristna korset som kan knytas till denna grupp stenar.
   Här är inte platsen för att redogöra för Rosborns alla tankegångar kring de enskilda bilderna. Vi får nöja oss med hans tolkningar. Bildelementen sammantagna talar för att de har ett samband med att nordbor kom i kontakt med det bysantiska riket och dess huvudstad Konstantinopel (våra dagars Istanbul). Det stora djuret är ett lejon, vilket ses som en symbol för den bysantinska kejsaren. Den så kallade masken är i själva verket ansiktet på det stora djuret sett framifrån (som man kan se på praktskrinet från Cammin). Krigarna är väringar, det vill säga vikingar som tagit tjänst hos kejsaren i Bysans, och skeppen med ramm är ett slags krigsskepp använda österut som heter dromoner. Slutligen figurer det kristna korset som en mycket viktig symbol, vilken naturligtvis visar på en brytning med den tidigare flergudatron. (1)

Ledberg Tullstorp och Västra Strö

Till vänster: Ledbergsstenen i Västergötland med väringar och skepp med ramm.
Överst till höger: Mask-bild från Västra Strömonumentet i Skåne.
Nederst till höger: De stora djuret och skepp med ramm på stenen i Tullstorp, Skåne.

Datering

När har då dessa run- och bildstenar tillkommit? På goda grunder kan man anta att stenarna rests under en ganska kort tid i slutet på 900-talet och i början på 1000-talet. Den runsten som får betraktas som äldst är den välkända stenen från Jelling, där den omvände konungen Harald Gormsson slår fast att han minsann gjort danerna kristna. Haralds dop sker 965. Alltså är runstenen inte äldre än så. Man brukar räkna med att den rests någon gång mellan 965 och 970.
   I övriga fall får man datera med hjälp av stilen på bildristningarna och runornas utseende. Forskningsprojektet "Danske runeindskrifter" anger till exempel konsekvent dateringen 970 - 1020 på de sydöstskånska runstenarna med bilder på det stora djuret och andra dit hörande element.


Osannolikt?

Man kan naturligtvis ställa sig skeptisk till Rosborns tolkningar och finna dem väl djärva eller fantastiska, men samtidigt har den tidigare forskningen inte kommit fram med något som har givit någon vettig förklaring till den föreställningsvärld som stenarna visar på. När alla element dessutom så väl passar in i Rosborns teoretiska resonemang är det svårt att förkasta det utan mycket goda skäl.


Runstenarna i sydöstra Skåne

Kan man då krama ur mer information ur run- eller bildstenarna, eller har vi nått till vägs ände? Jag hade precis beklagat mig inför min hustru att det inte går att komma på något nytt, när jag började fundera över runstenarna i sydöstra Skåne. I dag är det sydvästra Skåne med dess kuststad Malmö som står i händelsernas centrum, men så ensidigt har det inte alltid varit.
   Några av de pampigaste runstenarna hörande till sfären kring det stora djuret har ursprungligen varit resta i sydöstra Skåne. Öster om Trelleborg finns Tullstorpstenen (Sk 94) med sitt magnifika djur placerat över ett stiligt skepp. Från ett område ännu längre åt sydöst, norr om Ystad, härstammar ett flertal imponerande resta stenar. Detta gäller inte minst det så kallade Hunnestadmonumentet (Sk 54-58).
   Monumentet är avbildat redan i Ole Worms "Monumenta Danica" från 1643. Från avbildningen kan vi sluta oss till att monumentet då hade hela åtta resta stenar. Tre av dessa tycks helt ha saknat ristningar. Dessa är idag försvunna. Av de övriga är tre rena bildstenar. Endast en av dessa har överlevt fram till idag. Slutligen finns två kombinerade run- och bildstenar. Båda är bevarade. Samtliga kvarvarande stenar finns numera på Kulturen i Lund.

Hunnestad
Hunnestadsmonumentet avbildat i Ole Worms "Monumenta Danica" från 1643.

Skårby Det stora djuret på Skårbystenen.

Till monumentet i Hunnestad med krigare, stora djur och kors kan vi lägga till runstenen från Skårby med sin mer naturalistiska, om än lite tafatta, kissekatt i jätteformat. Skårbystenen (Sk 52. Även den idag på Kulturen) har förmodligen stått inte mer än 1,5 km norr om Hunnestadsmonumentet!
   Det var när jag begrundade detta fenomen som jag kom att tänka på bildstenen i slottsparken vid Krageholms slott. Denna bildsten liknar ingenting annat. Förmodligen är det därför den har fått vara ifred för forskarna. Man har inte tyckt att det funnits något att koppla till. Men det kanske det finns. Vad händer om man försöker ansluta den till komplexet kring det stora djuret? Kommer då vår okände man att leda oss österut? Tänk om det är så!


Stenarna vid Krageholm


Fyndomständigheter

Den bildsten som står i Krageholms slottspark benämns Sövestad-billedsten (Sk 36). En liten bit ifrån står en runsten, Sövestad-sten 2 (Sk 37). Båda stenarna påträffades i närheten av slottet. Bildstenen hittades 1756 och runstenen året därpå. Bildstenen gjordes klar för sprängning, men när den togs upp upptäckte man ristningen. Under stenen låg dessutom en liten rostig bit av ett svärd. Man beslutade att resa stenen vid slottet.
   Runstenen hittades i en lund vid Krageholmssjön med textsidan nedåt. Den berättar att en kvinna, Tonne (Tonna), satte stenen efter sin make Bram och sin son Asgot. Inskriptionen avslöjar också att Bram var "bäst (av) bomän och givmildast (med) mat". Till dessa båda ska läggas en nu förkommen runsten, Sövestad-sten 3 (Sk 38), som påträffades hundra år senare (1855).


Del av monument?

Det är mycket sannolikt att bildstenen ingick i ett större monument då den restes, precis som Hunnestadsmonumentet. Huruvida de två andra stenarna från Sövestad ingått i samma monument går inte att avgöra, med det är möjligt. Den bevarade runstenen och bildstenen är i vilket fall daterade till samma tidsperiod, det vill säga 970 - 1020.


Ljuset från öster

Så hur ska vi då kunna koppla vår mansperson till något eller någon österut? Vårt första antaganden får bli att detta inte är vilken person som helst. Man ställer sig osökt frågan: Vilken storman (vi får väl anta att det är en sådan med resurser att bekosta ristning av minst en bildsten, troligen ett monument) lägger sina medel på att avbilda en präst eller ens en biskop? Ingen, om inte det är för att skryta med något man själv varit med om. Och vilken kyrkans man finns på den tiden som man kan slå sig för bröstet att man träffat?


Patriarken

Låt oss tänka stort. Kan det vara patriarken av Konstantinopel? Patriarken är den högste inom dagens grekisk-ortodoxa kyrkan, motsvarande påven för den katolska kyrkan. Förvisso var patriarken redan då en stor man, men han var underställd kejsaren. En dylik position vägrade påven att acceptera. Patriarkerna är alltså inte så framträdande som påvarna, och när man ser en patriark avbildad, barhuvad med kors på klädseln, avstår man snabbt från att pressa in denna andens man i den klädedräkt som mannen på bildstenen bär.


Kejsaren

Någon annan andlig dignitet än patriarken är svårfunnen, så det spåret verkar iskallt. Påven är inte ens att tänka på. Men vi låter oss inte avskräckas. Varför inte kejsaren själv? Tänk om det är kejsaren av Bysans – Basileios II? Basileios II satt på tronen från 976 till 1025. I nästan exakt 50 år upprätthåller "Bulgardödaren", som han kallades, sitt ämbete och lustigt nog under precis den tidsperiod som vår bildsten tillhör. Fast mer än en trevande möjlighet blir det inte. Det räcker med att kasta ett öga på avbildningar från mynt från tiden för att slå dessa tankar ut hågen. Tanken, att denna sin tids störste skulle avbildas med en sådan utstyrsel som mannen på vår bildsten har, är alltför osannolik.


Rus'

Våra utsikter att finna vår man från bildstenen har inskränkts väsentligt. Det återstår egentligen bara ett område där vi kan finna vår möjliga förebild – det område som hålls av dem som kallas ruserna.
   Fast läget kunde vara värre. Under många år har nordbor begivit sig österut för att handla i det område som sträcker sig från Ladoga och ner mot Kiev i nuvarande Ukraina. Man känner till deras närvaro i städer som Staraja Ladoga och Novgorod. Vi har till och med egna namn på dessa platser – Aldeigjuborg och Holmgård. Och redan i mellanstadiet lär man sig att vikingarna kallar Ryssland för Gårdarike.


Vad är Rus'?

Forskarna är inte eniga om hur det rusiska riket uppkom. Enligt den traditionella forskningen ska vikingahövdingar ha tagit sig österut på 800-talet och blivit ledare för slaviska folk. De slaviska stammarna ska nämligen ha stridit inbördes och i sitt elände bett vikingahövdingarna komma och härska över dem. Det må vara hur det vill med den saken, men det finns inslag av nordiska namn i berättelserna.
   Med tiden är det i vilket fall slaverna som sätter sin prägel på detta rike med stödjepunkter i bland annat Kiev och Novgorod. En sak är i alla fall säker: Ruserna var inte kristna.
   Finns det då inte någon rusisk furste som skulle kunna tänkas bära det kristna korset utan skam?
   Ja, inte är det Oleg (slaviska för Helge), fursten av Kiev, som inte visar några sådana böjelser i början av 900-talet, och knappast ses som någon vän till det bysantinska riket.
   Inte heller furst Igor (Ingvar), som får känna på den "grekiska elden" i början på 940-talet, har ett speciellt kristligt sinnelag. Däremot låter hans hustru, furstinnan Olga (Helga), döpa sig på 950-talet. Och relationerna mellan Rus och Bysans är ett tag ganska fredliga.
   Men säg den lycka som varar beständigt. Olgas son, Svjatoslav, låter sig inte övertalas till att ta dopet. Han fortsätter som furste på den gamla, väl intrampade stigen med strider mot Bysans och hedrande av de gamla gudarna.
   När Svjatoslav går ur tiden i början på 970-talet uppstår slitningar mellan sönerna Jaropolk, Oleg och Vladimir som fått makten över olika delar av riket. Det leder till stridigheter som föranleder Vladimir, som håller till i Novgorod, att fly västerut till sina fränder i Norden. Med nya friska stridbara män återvänder han. Men då har vi redan kommit fram till året 978, och bildstenen är rest mellan 970 och 1020. Nu har vi inte mer än ca 40 år att vinka på.


Vladimir I

Om Vladimir vet vi en hel del genom den så kallade Nestorskrönikan tillkommen i begynnelsen av 1100-talet. Även om inte allt har gått till på det sätt som beskrivs i krönikan, finns det ingen anledning att betvivla de större skeendena. En del kan även kontrolleras utifrån andra källor, som då i och för sig också emellanåt har ofinheten att uppge andra orsaker till det inträffade.
   Vad som verkar stå bortom allt tvivel är att Vladimir har betydande framgångar vid sin återkomst. Hans bror Oleg har då redan dukat under i kampen mot den tredje brodern Jaropolk. Vladimir och hans styrkor är Jaropolk övermäktiga, så snart är Vladimir härskare över hela Rus'.
   Utifrån vår bildstenshypotes är detta goda nyheter. En stark härskare kan sätta stora avtryck. Mindre bra är att Vladimir följer i sin faders fotspår. Han har ett flertal fruar och ett mycket stort antal konkubiner. De hedniska gudabilderna verkar stå lika stadigt som Vladimir själv.
   Men så sker det som får allt att vända. Basileios II får problem i Bysans. Två bysantinska krigsherrar Bardas Fokas och Bardas Skleros revolterar. I denna svåra situation vänder kejsaren sig till sin fiende Vladimir och ber om hjälp. Vladimir ser sin chans att konsolidera, och kanske till och med förbättra, sin position. Exakt hur det går till vet vi inte, källorna är oense, men klart är att Vladimir ber om Basileios systers hand. Han vill gifta sig med prinsessan Anna!
   Tanken är naturligtvis helt absurd från kejsarens sida sett. Aldrig har en barbar fått äkta en bysantinsk prinsessa. Tyska kejsare och engelska kungar har försökt och fått kalla handen. Men den prövade Basileios har att välja mellan pest och kolera. Han sväljer det beska pillret och accepterar Vladimirs erbjudande, men på ett villkor: Vladimir måste överge sin hedniska tro och övergå till den rätta läran!
   Vladimir I, son till den stridbare hedningen furst Svjatoslav, visar sig vara en pragmatisk ledare. Han tvärvänder, säger raskt adjö till de många gudarna, tar dopet och övergår till den kristna tron. Det är knappt man tror det är sant.
   Året är 988! Det är väl inom den period då mannen på vår bildsten har tillkommit – han som nu står med ett kors i handen och med en bister min i Krageholms slottspark. Är detta Vladimir? Tanken svindlar.

Identifiering

Nu har vi en möjlig person från rätt tidsperiod, men än är det en lång väg att vandra. Vad har vi för möjligheter att avgöra om manspersonen på stenen verkligen är denne Vladimir? Vi får göra en analys av kläderna, accessoarerna och hans utseende. Det låter enkelt, men det finns en del hinder. Källorna är inte många och oftast mer intresserade av hjältedåd och liknande. Avbildningar från tiden lyser nästan helt med sin frånvaro. Men det finns tack och lov några ljusglimtar i mörkret.

Avbildningar

Vladimir introducerar efter sin omvändelse rus' första egna valuta. Han låter prägla silvermynt (serebrenniki) och ett fåtal guldmynt (zlatniki)(2). (se bild nedan). Det är de senare som tilldrar sig vårt intresse. Dessa visar på baksidan (reversen) Kristus och på framsidan (aversen) Vladimir I på tronen. Reversen är en kopia av ett bysantinskt myntslag, solidus. Aversen har uppenbara bysantinska drag, men det är likväl ett försök att framställa Vladimir. Så är detta Vladimirs riktiga utstyrsel från tiden, eller är det myntmästarens försök att likna Vladimir vid den bysantinska kejsaren? Mycket svårt att veta. Den danske kungen Sven Estridsen har till exempel låtit prägla mynt mot mitten av 1000-talet som klart är efterbildningar av bysantinska mynt, och han hade knappast intresset riktat åt det väderstrecket. (3)
   Övriga avbildningar av Vladimir är av senare datum, och tyvärr inte tillförlitliga alls.

Textkällor

Av skriftliga källor är det också ganska magert, men ändå bättre. Vi har redan nämnt Nestorskrönikan som trots allt kan ge viss information.
   En ytterligare källa är Leo Diakonos (Leo Diaconus, Lev Diakon), en bysantinsk historiker som föddes ca 950. Han började på 990-talet skriva det bysantinska rikets historia. Leo Diakonos kom i kontakt med ruserna och gör några viktiga observationer.
   Slutligen har vi naturligtvis araben Ibn Fadlans berömda beskrivning av sitt möte med ruserna. År 921 skickar kalifen av Bagdad en forskningsexpedition till det område som idag är Bulgarien. Ledare för expeditionen är Ibn Fadlan. Han skriver ner sina iakttagelser under resan, och dessa är numera välkända och har använts av många forskare.
   Så värst mycket mer matnyttigt finns inte, men vi får försöka göra det bästa av det vi har. Så vi övergår till att granska vår stenman i detalj och ser vad det kan ge.


Bildstenen i detalj

Danske Runindskrifter anger kort och koncist rörande bildstenen i Krageholms slottspark, att det är en bildframställning av en man i profil med en korsstav, som mäter 114 cm från huvud till fötterna. Korset är 64 cm långt. Låt oss börja med korset.


Korset

korsKorset på stenen ser ut som en lång pinne på vilken ett kors är fastsatt. Har Vladimirs kors verkligen sett ut så eller är det en missuppfattning av ristaren? så långt komna i handlingen, är det kanske lämpligt att fundera över ristarens möjligheter att göra Vladimir rättvisa. Han har, får vi anta, uppdragsgivarens muntliga information. Om han har haft en förlaga, vilket är troligt, är det knappast något annat än just ett guldmynt – en zlatnik – med Vladimirs porträtt. En zlatnik är ca 2 cm i omkrets. Idag kan vi förstora upp myntet för att se alla detaljer, men dessa möjligheter har inte stått ristaren till buds.
   Så vad ser ristaren på myntet? Jo, en man som håller en osedvanligt lång, tunn pinne i högra handen. Längst upp ser man tre kulor som kan tänkas vara korsarmar. Har man en bra förstoring och inga förutfattade meningar om hur ett kors ska se ut, uppfattar man också en kula längst ner på pinnen.
   Tolkningen är med nödvändighet osäker, men detta för tankarna till ett slavkors – vad vi skulle kalla ett klöverbladskors.(4) Detta kan beskrivas som ett ortodoxt kors inneslutet i ett "vanligt" kors, men med klöverbladsliknande rundningar där armarna slutar. Alldeles oavsett om denna tolkning är korrekt, är det inte sannolikt att vår ristare avbildar korset som ett klöverbladskors även om han är insatt. Ett kors av den "vanliga" sorten är vad konvenansen kräver.

zlatnik zlatnik2
Vladimirs zlatnik i förstoring till vänster och i originalstorlek till höger. Fotograf okänd.


Annan utrustning

Den enda annan sak som personen tycks bära på är något runt handleden. Där ser man på ristningen en tydlig utbuktning. Man kommer osökt att tänka på en armring eller något liknande. Källorna tiger men det är inte otänkbart att Vladimir haft ett sådant smycke. Om så har varit fallet är det beställarens uppgifter som varit vägledande för ristaren.

armband

Utseende

Ögonbryn, näsa, mustsch och skägg
huvudVårt mynt ger en ganska god bild av fursten. Här finns inga likheter med bysantinska mynt från tiden. Även om myntets avers inte visar Vladimir i profil, kan vi ändå notera tydliga ögonbryn, en markerad näsa och en smal elegant mustasch. Något helskägg verkar inte pryda ansiktet, utan snarare ett litet skägg på hakan, snarast ett pipskägg.
   Vänder vi nu blicken mot bildstenen finner vi till vår förvåning att alla dessa element finns med! Pipskägget och näsan är det som mest faller en i ögonen.
   På senare tiders ikonbilder framställs Vladimir, som med tiden blev helgonförklarad, med helskägg. Tyvärr finns ingen text bevarad om Vladimirs utseende, men vi har Leo Diakonos beskrivning av hans far, Svjatoslav:

"Han var av medellängd, varken för lång eller för kort; han hade täta ögonbryn, blå ögon, platt näsa; han rakade skägget på hakan, men täta långa hår hängde ned från överläppen..." (5)

Vad Leo Diakonos beskriver är ingen man med buskig skäggväxt, utan en mustaschprydd man. Han hade nog inget skägg alls. Eventuellt menar Diakonos att det finns en del hårbeklädnad kvar i ansiktet förutom mustaschen. Svårt att veta, men detta är inte heller Vladimir som beskrivs, utan en fader med plattare näsa.

Kind
KindPå kinden ser vi fem vågräta streck sammanhållna av ett lodrätt. Vad detta ska föreställa är mycket osäkert. Är det bara en markering av kinden eller något annat? Det kan vara ett särpräglat ärr eller en eventuell tatuering. Ibn Fadlan berättar följande:

"Ruserna har målat sin hud från halsen till tårna med trädgröna bilder och de har tatueringar av många slag."(6)

Är det en tatuering på mannens kind? Vi kan bara konstatera att vi helt enkelt inte vet.

Näsrygg
NäsryggVänder vi nu blicken mot mannens näsrygg finner vi två parallella streck. Detta är mycket intressant, för det är just ett kännetecken på de så kallade mask-bilderna som diskuterats ovan i samband med det stora djuret. I övrigt undgår oss om detta har någon speciell symbolik. Kanske är det bara ett stilistiskt drag från tiden.
Hårlock
HårlockDet som återstår att redogöra för är något som finns vid sidan av mannens ansikte, bakom nackpartiet. Från den besynnerliga huvudbonaden finns ett streck som löper nedåt och böjer sig i änden. Vad är detta? Först trodde jag att det var något som också hängde ihop med den runda detalj som finns på mannens skuldra, men den som fyllt i ristningen har gjort helt rätt, och jag har granskat det noga. Kan det möjligen vara ett snöre eller någon liknande? Nej, så är det knappast. Om vi fortsätter Leo Diakonos beskrivning av Svjatoslav från där vi bröt av den ovan, så faller ett förklaringens skimmer över det konstiga strecket:

"Hans huvud var helt kalt – bara på ena sidan hängde en hårlock som tecken på släktens förnämhet..."(7)

En hårlock! Den förnäme Vladimir har knappast kunnat undvika att visa sin släkts överlägsenhet, precis som sin far. Och ser vi på Vladimirs mynt noterar vi också till höger och vänster om ansiktet något tunt, nästan tvinnat, som hänger ner, men som vi inte har vågat dra allt för stora växlar på. Är detta Vladimirs hårlockar eller möjligen tunna flätor? Han kan ha haft två. Den person vi ser på bildstenen är i profil och döljer sin andra sida. I övrigt uppvisar mannen på stenen ett lika kalt huvud som Svjatoslav.

Klädsel

Styrkta av att våra begränsade källor verkar vilja oss väl, kastar vi oss över den knepiga del som kallas klädsel. I vårt fall är det hatten, manteln (kappan/capen) och fotbeklädnaderna. Vi börjar med hans plagg.
Korzno
KorznoHur kan Vladimir ha varit utstyrd? Ibn Fadlan berättar att han såg ruserna komma med sina handelsvaror:

"De klär sig inte i quartaqer (jackor) eller kaftaner. Männen har i stället en dräkt, som de täcker hälften av sin kropp med, så att ena armen förblir bar."(8)

Så klär sig alltså ruserna. Beskrivningen skulle kunna passa in på klädedräkten i vårt fall. Men hur är det med fursten, klär han sig likadant som gemene man?
   Ska man tro Lisa Kies, som lagt ner mycken möda på att forska kring de rusiska männens och kvinnorna klädvanor, så bör Vladimir bära en korzno. Vad är då en korzno? Jo, det är en "... lång mantel, nästan ned till hälen, fastsatt vid den högra axeln; korznon... bars, verkar det som, endast av fursten. I vilket fall, är alla upptecknade korznoer i de skriftliga källorna knutna till fursten." (9)
   Följer vi manteln på vår bildsten från axeln och ned mot fötterna så ser vi att den slutar precis där, nästan ända nere vid hälarna.

Fotbeklädnad
SkodonNär det gäller skodon lämnar vår ristning mycket i övrigt att önska. En mycket beklaglig anledning är att vänster fot saknas. Detta område är skadat av förberedelsen inför sprängningen av stenen. Det som finns är en ristning av högerfoten, och inte ens den ger något klart besked om vad det ska föreställa. Är det en sorts sko eller en stövel? Mer än ett gissningsverk kan inte detta bli. Är detta en avbild av Vladimir så borde det vara en stövel.
   Det finns ett unikt grupporträtt av Vladimirs sonson, Svjatoslav II och hans familj i "Izbornik of Svyatoslav", ett manuskript av en okänd munk kallad Ioan av Kyiv, skapat på 1070-talet. På bilden bär Svjatoslav mörkblå stövlar och sonen, Jaroslav, röda.(10)
   Vår avbildning visar att den eventuella stöveln inte har någon uppböjd tåhätta, vilket är positivt eftersom detta är ett mode som blir populärt först på 1400-talet.
Hatten
SkodonDå återstår endast en detalj – hatten. Den har vi väntat med ända in i det sista för det var den som gruvade mig mest. Kan verkligen Vladimir ha burit en huvudbonad som ens avlägset liknar det som vår man på stenen bär – en sorts rundad tingest med en knopp längst upp?
   Vladimirs bild på myntet är mycket nedslående utifrån vad vi vill finna. Det ser ut som om han bär någon sorts krona eller diadem på huvudet. Vad det än är så kröns det i alla fall av något som inte kan vara annat än ett kors. Hur ska vi förklara skillnaden mellan myntets avbildning och ristningen?
   Det finns flera möjligheter. Ristaren kan ha misstagit korset för en knopp. Fast det är svårt att smälta. Personen som betalar ristningen skulle nog ha ett och annat att säga i saken. Och det förklarar inte den den rundkullade hatten.
   Mer sannolikt är i så fall att Vladimirs huvudbonad på myntet inte är något annat än myntmästarens försök att sammanlikna fursten med den bysantinske kejsaren. Det är i och för sig ganska klumpigt försök, men det är ett försök. I så fall skulle det vara ett rent falsarium.
   En tredje möjlighet är att Vladimir mycket riktigt klädde sig i en sorts krona vid dopet och efterföljande giftermål med kejsarens syster, men att det inte var den huvudbonad han brukade synas i eller ens föredrog.

Med en dåres envishet letar jag vidare och finner en man som inte är så olik vår ristade man. Han är också avbildad i profil och har en mössa med en knopp längst upp. Mannen är Ivan III – Rysslands förste tsar . Han levde mellan 1440 och 1505. Det är med andra ord rätt område, de rätta kretsarna och i rätt kulturtradition, men ca 500 år fel i tiden. Trots allt inger det lite hopp.

Ivan III vladimir
Tsar Ivan III i jämförelse med vår runristade man. Rätt modell på huvudbonad, men fel tid.

Vi måste försöka tränga oss ännu bakåt i tiden. Det gör vi via ryska ikonbilder från 1300-talet. En av dessa visar bröderna Boris och Gleb som blev helgonförklarade 1071. De båda bär likadana mössor. De har rund kulle och är försedda med ett pälsbräm nedtill. De båda bröderna är inte vilka som helst – de är söner till Vladimir. Kopplingen finns där, huvudbonadens form är inte fullständigt galen, men avbildningen är flera hundra år för sen.

Boris och Gleb
Boris och Gleb.

Vid det laget har jag så smått förlikat mig vid tanken att Vladimir bar något som kanske är en skinnmössa och som inte är alltför olik den huvudbonad Ivan III bär på bilden. Säker är jag däremot långt ifrån.
   Som många andra forskare vänder jag mig i min nöd till Ibn Fadlan. Han berättar ingående om en högt stående rusisk man som ska begravas. Inför hädanfärden blir han uppklädd:

"Den döde ikläddes byxor, benlindor, skor, qurtaq och en kaftan av brokadtyg utrustad med knappar av guld. På hans hjässa sattes en mössa gjord av brokadtyg med en bård av sobelskinn."(11)

Är det vad huvudbonaden på stenristningen ska föreställa – en mössa av brokadtyg med en bård av skinn?
   Lisa Kies, som studerat rusisk klädsel ofantligt mycket mer än undertecknad, vågar sig på ett försök till beskrivning av noblessens huvudbonader:

"Forntida avbildningar av adelsmän...tillåter oss att anta att männens formella dräkt var en vadlång mantel... under vilken var synlig, omsvepande kroppen, kläder av svita-typen, och likaså färgade stövlar, och en halvrund hatt kantad med päls."(12)

Mannen och kläderna som gör mannen

Lägger vi samman alla detaljer framträder en beskrivning av en man som stämmer väl in på mannen på bildstenen i Krageholms slottspark. Manteln, huvudbonaden, korset, mustaschen, skägget och hårlocken är allt sådant som Vladimir med stolthet skulle ha burit. Markeringen över näsryggen är sannolikt ett stilelement från tiden och som också återfinns på mask-bilderna. Ett eventuellt kindärr eller tatuering, stövlar, armband och kläder under manteln går inte att bekräfta. Däremot kan vi kanske få ytterligare en bekräftelse om vi funderar över hur bilden profilerats.
   Hur man ska avbilda en person är i mångt och mycket beroende på konventioner. När man frångår konventionen finns det oftast en god anledning. Ett välkänt exempel är renässansmålaren Piero della Fransescas porträtt av hertigen av Urbino, Federigo da Montefeltro, och hans hustru, Battista Sforza. På porträtten ser vi de båda i profil blickande mot varandra. Kvinnan är till vänster och mannen är till höger. Detta är enligt tidens konvention helt fel. Det ska vara tvärtom. Men Federigo da Montefeltro avbildas alltid så att man får se hans vänstra sida i profil eftersom det är hans bästa sida. En avbildning av den andra sidan hade visat resultatet av ett svärdshugg som huggit av honom delar av näsan och gjort honom blind på högra ögat.
   Frågan är hur man avbildar sitt motiv under vikingatiden i Skåne? Ser man på det stora djuret så är det nästan undantagslöst ristat så att man ser det i profil från högra sidan. Även djuret på Jellingstenen blickar åt höger. Ett undantag finns och det är djuret på en av de försvunna stenarna från Hunnestad.
   Männen på stenarna har faktiskt samma orientering. Exemplen är förvisso få. Det är en stående man med yxa och en ridande på det stora djuret. Båda återfinns på stenar från Hunnestadsmonumentet. Till dessa ska vi lägga mannen på vår bildsten. I den perfekta världen hade Vladimir tittat åt höger från betraktarens sida sett och alla andra på avbildningar åt andra hållet, ett sätt att avbilda som faller sig naturligt för de flesta av oss. Hade han gjort det kunde vi ha ett starkt vägande skäl till avbildningens avvikande orientering.
   Nå, man kan inte få allt, men om det är så att våra antaganden om klädseln är riktiga, vore det mycket dumt att avbilda mannen på ett annat sätt än det som gjorts. Vi påminner om Ibn Fadlans observation:

"Männen har i stället en dräkt, som de täcker hälften av sin kropp med, så att ena armen förblir bar."(13)

Vladimir är med andra ord avbildad i profil så att den fria högra handen med korset kan synas. Stämmer klädedräkten in på vår man är den andra armen helt täckt av manteln och det blir synnerligen olämpligt att avbilda honom från det hållet.

Vladimir

Rekonstruktionsförsök av hur bildstenen sett ut då den varit imålad.

Vem har låtit resa?

Vi har nästan kommit till slutet av vår upptäcktsfärd. Om den som ristade stenen vet vi ingenting. Vad vet vi då om den som lät göra ristningen och betalade ristaren? Egentligen vet vi inte mycket mer. Troligen är det en berest man. Förmodligen är det en som är med då Vladimir överger hednatron. Att det finns personer från vårt område på plats är mycket sannolikt. För vad händer egentligen efter att Basileios gått med på att gifta bort sin syster med Vladimir?
   Vladimir låter döpa sig i staden Cherson i nuvarande Ukraina mellan Kiev och Konstantinopel. Han tar dessutom det kristna namnet Basileios som en gest mot sin blivande svåger. När väl äktenskapet mellan Anna och Vladimir är överståndet infriar han sitt löfte till Basileios II. Han skickar 6000 varjager, och med dessa som hjälp reder kejsaren ut krisen.
   Varjager är det fornryska namnet på skandinaver. De omnämns redan 859 i den ryska krönikan. De kommer, härjar och kräver något i utbyte för att dra vidare. Namnet "varjag" är detsamma som vårt svenska väring.
   Även om dessa första inkräktare snabbt försvinner blir de ett välkänt inslag i de rusiska samhällena. Med tiden kommer ett stort antal skandinaver att tjäna under kejsaren i Konstantinopel. Dessa går under benämningen väringar och de ingår i det så kallade väringagardet. Kanske är det så att själva startskottet för väringagardet går med de trupper som Vladimir skickar, ett garde som inte överger kejsaren. Åtminstone inte så länge de får betalt.
   Är kanske vår bildstensresare en av dessa väringar som kommer till Basileios? Är han en av dem som också överlever det farofyllda livet och med pengar på fickan vänder hem till sydöstra Skåne som en rik man? Och är en av de käraste klenoderna en zlatnik i äkta guld föreställande Vladimir I – eller Valdemar som han förmodligen kallat honom?

Precis som för vår bildstensresare är vår resa slut, och vi har också blivit rikligt belönade. Aldrig mer kommer vi att se på bildstenen vid Krageholms slott med samma ögon. Och tänk att detta fantastiska minnesmärke höll på att flyga i luften för 250 år sedan. Hemska tanke.

Bert Åkesson
bert.akesson@ownit.nu

Noter
1  Rosborn. 2004. s.126-142
2  Wovern e-brev
3  Wovern. 2009. s.18
4  Klackenberg e-brev
5  Leo Diakonos cit. i Larsson. 1999. Rusernas rike... s.45
6  Viikingit arabin silmin... 2004. s.34
7  Leo Diakonos cit. i Larsson. 1999. Rusernas rike... s.45
8  Viikingit arabin silmin... 2004. s.34
9  http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/KMC4.html
10  Kolchin, B.A. Drevnyaya Rus': Byt i kultura. (Ancient Rus: Life and Culture) Moscow, "Nauka", 1997. cit. i http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/KWCfeet.html
11  Viikingit arabin silmin... 2004. s.46
12  http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/KRCclass.html
13  Viikingit arabin silmin... 2004. s.34

Referenser

Litteratur
Larsson, Mats G. Vikingar i Österled. Samlingsutgåva: Ett ödesdigert vikingatåg – Ingvar den vittfarnes resa 1036-1041; Väringar – Nordbor hos kejsaren i Miklagård; Rusernas rike – Nordborna och Rysslands födelse. Stockholm. 1999.
Nestorskrönikan. Övers. Gabriella Oxenstierna. Stockholm 1998.
Rosborn, Sven. Den skånska historien. Vikingarna. Lund. 2004.
Viikingit arabin silmin "Ibn Fadlan" vuodelta 922 (Vikingarna i en arabs ögon : "Ibn Fadlan" från år 922) etc utgivare Faruk Abu-Chacra. Helsingfors. 2004.
Wovern, Ulla von. Skatter i Skåneland. Ystad. 2009.

Uppgifter via e-post
Klackenberg, Henrik  20090917
Wovern, Ulla von  20090916

Internetreferenser
Danske Runeindskrifter  http://runer.natmus.dk/
Kies, Lisa. Men's Clothing in Early Rus   http://www.strangelove.net/~kieser/Russia/KMC.html (med flera undersidor)


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2009
ą
S1.jpg
(48k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
S1col.jpg
(238k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Shand.jpg
(61k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Shatt.jpg
(34k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Skors.jpg
(30k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Slock.jpg
(37k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:30
ą
Sskor.jpg
(25k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:30
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
ivan.gif
(113k)
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:28
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:29
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:30
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:30
ą
Bert Åkesson,
16 dec. 2011 14:30
Comments